...mellan pärmarna är allting som förut. I centrum av den här bilden som jag sett för första gången i mitt liv idag finns jag själv och min mormors far. Jag har inget som helst minne av den gamle sjömannen, fiskaren och stenhuggaren som för mej varit en ganska diffus person, men när jag ser den här bilden känns han plötsligt väldigt nära. Vi har ju delat både tid och rum, och faktiskt rört vid varann rent fysiskt, vilket bilden tydligt visar.
Det gamla fotot gör att frågorna börjar hopa sej: Vem var han egentligen? Vad hade han varit med om i sitt liv? Svaren är kanske fortfarande möjliga att få, men tiden kan snabbt rinna ut...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar